CYKLOKAPRON ®

Läs Fass-texten för detta läkemedel

Fass-texten är LIFs läkemedelsinformationsdokument som är särskilt framtagen för förskrivare och vårdpersonal.

Välj förpackning och beredningsform i listan nedan, informationen hämtas direkt från FASS.se.

Du kan hitta mer information på www.fass.se

Läkemedelsinformation från FASS.se
Välj i listan nedan vilken förpackning/beredningsform du vill se information om.

Cyklokapron®

Pfizer

Injektionsvätska, lösning   100 mg/ml  Information om läkemedelsformer

(Klar, färglös)


Fibrinolyshämmare

  Receptbelagt Utan förmån
 

Aktiv substans

Tranexamsyra

ATC-kod

B02AA02

(visar liknande läkemedel)

 

Företaget omfattas av Läkemedelsförsäkringen


Information om innehållet på denna sida (öppnas i nytt fönster)   Vad är en FASS-text?

OK
Denna information är avsedd för vårdpersonal.

Texten är baserad på produktresumé: 2016-05-30.

Indikationer

Prevention och behandling av blödningar orsakade av generell eller lokal fibrinolys hos vuxna och barn över 1 år.


Specifika indikationer inkluderar:

  • Blödning orsakad av generell eller lokal fibrinolys, t ex:

    • Menorragi och metrorragi

    • Gastrointestinal blödning

    • Blödningstillstånd i urinvägarna i samband med prostataoperation eller kirurgiska ingrepp som påverkar urinvägarna.

  • Öron-, näs-, halsoperation (adenoidektomi, tonsillektomi och tandextraktion).

  • Gynekologisk operation eller sjukdomstillstånd med obstetriskt ursprung.

  • Torax- och bukoperation samt andra större kirurgiska ingrepp i t ex hjärta/kärl.

  • Hantering av blödning orsakad av administrering av ett fibrinolytiskt medel.


Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne.

Akut venös eller arterielltrombos (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Fibrinolytiska tillstånd efter konsumtionskoagulopati med undantag för de som har en dominant aktivering av det fibrinolytiska systemet med akut svår blödning (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Svårt nedsatt njurfunktion (risk för ackumulation).

Konvulsioner i anamnesen.

Intratekal och intraventrikulärinjektion, intracerebral applikation (risk för cerebralt ödem och konvulsioner).

Dosering

Dosering

Vuxna

Såvida inte annat förskrivs rekommenderas följande doser:

1. Standardbehandling av lokal fibrinolys:

0,5 g (1 ampull à 5 ml) till 1 g (1 ampull à 10 ml eller 2 ampuller à 5 ml) tranexamsyra genom långsam intravenösinjektion (= 1 ml/minut) 2-3 gånger dagligen.


2. Standardbehandling av generell fibrinolys:

1 g (1 ampull à 10 ml eller 2 ampuller à 5 ml) tranexamsyra genom långsam intravenösinjektion (= 1 ml/minut) var 6-8: e timme, motsvarande 15 mg/kg kroppsvikt.


Nedsatt njurfunktion

Vid njursvikt som medför en risk för ackumulering är användning av tranexamsyrakontraindicerat hos patienter med gravt nedsatt njurfunktion (se avsnitt Kontraindikationer). För patienter med milt till måttligt nedsatt njurfunktion ska dosen av tranexamsyra reduceras med hänsyn till serumkreatininnivån:

Serumkreatinin

Intravenösdos

Administrering

μmol/l

mg/10 ml

120-249

1,35 – 2,82

10 mg/kg kroppsvikt

Var 12:e timme

250–-500

2,82 – 5,65

10 mg/kg kroppsvikt

Var 24:e timme

> 500

> 5,65

5 mg/kg kroppsvikt

Var 24:e timme

Nedsatt leverfunktion

Ingen dosjustering krävs för patienter med nedsatt leverfunktion.


Pediatrisk population

För nuvarande godkända indikationer som beskrivs i avsnitt Indikationer är dosen för barn från 1 år i området 20 mg/kg/dag. Uppgifter om effekt, dosering och säkerhet för dessa indikationer är emellertid begränsade.

Effekt, dosering och säkerhet av tranexamsyra till barn som genomgår hjärtkirurgi har inte fastställts. Tillgängliga data är begränsade och beskrivs i avsnitt Farmakodynamik.


Äldre

Ingen dosreducering behövs, såvida det inte finns tecken på njursvikt.


Administreringssätt

Administreringen måste strikt ske genom långsam intravenösinjektion eller infusion (se avsnitt Hantering, hållbarhet och förvaring).


Varningar och försiktighet

Indikationerna och administreringssättet ovan ska följas strikt:

  • Intravenösa injektioner ska ges mycket långsamt.

  • Tranexamsyra ska inte ges intramuskulärt.


Konvulsioner

Fall av konvulsioner har rapporterats i samband med tranexamsyrabehandling. Vid kranskärlskirurgi (CABG) rapporterades de flesta fallen efter en intravenösinjektion av tranexamsyra i hög dos. Vid användning av de rekommenderade lägre doserna av tranexamsyra var förekomsten av postoperativa anfall densamma som hos obehandlade patienter.


Synstörningar

Uppmärksamhet ska riktas mot eventuella synstörningar inklusive nedsatt syn, dimsyn, nedsatt färgseende och vid behov ska behandlingen sättas ut. Vid kontinuerlig långtidsanvändning av tranexamsyrainjektionsvätska, lösning, är regelbundna oftalmologiska undersökningar (ögonundersökningar inklusive synskärpa, färgseende, ögonbotten, synfält etc.) indicerade. Vid patologiska oftalmiska förändringar, i synnerhet sjukdomar i näthinnan, måste läkaren för varje enskilt fall besluta, i samråd med specialist, om det är nödvändigt att långtidsbehandla med tranexamsyrainjektionsvätska, lösning.


Hematuri

Vid hematuri från de övre urinvägarna, finns det en risk för uretralobstruktion.


Tromboemboliska händelser

Riskfaktorerna för tromboembolisk sjukdom ska beaktas innan tranexamsyra används. Hos patienter med tromboemboliska sjukdomar i anamnesen eller hos patienter med ökad familjär förekomst av tromboemboliska händelser (patienter med hög risk för trombofili) ska tranexamsyrainjektionsvätska, lösning endast ges då en stark medicinsk indikation finns, i samråd med en läkare med erfarenhet inom hemostas och under strikt medicinsk övervakning (se avsnitt Kontraindikationer).

Tranexamsyra ska ges med försiktighet till patienter som använder perorala antikonceptionsmedel, på grund av den ökade risken för blodproppar (se avsnitt Interaktioner).


Disseminerad intravasalkoagulation

Patienter med disseminerad intravasalkoagulation (DIC) ska i de flesta fall inte behandlas med tranexamsyra (se avsnitt Kontraindikationer). Om tranexamsyra ges måste det begränsas till de som har en dominant aktivering i det fibrinolytiska systemet med akut svår blödning. Den hematologiska profilen karakteriseras ungefär enligt följande: minskad lys-tid för euglobulintromben; förlängd protrombintid; minskade plasmanivåer av fibrinogen, faktor V och VIII, plasminogen-fibrinolysin och alfa-2 makroglobulin; normala plasmanivåer av P och P-komplex; dvs. faktor II (protrombin), VIII och X; ökade plasmanivåer av degenererade fibrinogenprodukter; normalt trombocytantal. Det som nämns ovan förutsätter att den bakomliggande sjukdomen inte själv ändrar de olika beståndsdelarna i denna profil. I sådana akuta fall räcker det ofta med en engångsdos om 1 g tranexamsyra för att få kontroll över blödningen.  Administrering av tranexamsyra vid DIC ska endast övervägas när lämpliga hematologiska laboratoriefaciliteter och kompetens finns tillgängligt.

Interaktioner

Inga interaktionsstudier har genomförts. Samtidig behandling med antikoagulantia måste ske under strikt övervakning av en läkare med erfarenhet inom detta område.

Läkemedel som påverkar hemostas ska ges med försiktighet till patienter som behandlas med tranexamsyra. Det finns en teoretisk risk för ökad blodproppsbildning, såsom vid östrogenbehandling. Alternativt kan läkemedlets antifibrinolytiska effekt motverkas av trombolytiska läkemedel.



Graviditet  (Läs mer om graviditet)

Kategori B:1.

Fertila kvinnor ska använda effektiv preventivmetod under behandling.


Det finns inga eller begränsad mängd data från användning av tranexamsyra hos gravida kvinnor. Även om djurstudier inte tyder på några teratogena effekter rekommenderas inte tranexamsyra under den första trimestern som en försiktighetsåtgärd.

Begränsade kliniska data om användningen av tranexamsyra vid olika kliniska blödningstillstånd under andra och tredje trimestern har inte identifierat några skadliga effekter på foster. Tranexamsyra ska endast användas under graviditet om den förväntade nyttan överväger de eventuella riskerna.


Amning  (Läs mer om amning)

Grupp II.

Tranexamsyra utsöndras i modersmjölk. Amning rekommenderas därför inte.

Fertilitet

Fertila kvinnor skall använda effektiv preventivmetod under behandling.

Det finns inga kliniska data om hur tranexamsyra påverkar fertilitet.

Trafik

Inga studier har utförts på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Biverkningar

De biverkningar som rapporterats från kliniska studier och efter marknadsföring listas nedan enligt organsystemklass.


Tabell över biverkningar

De rapporterade biverkningarna presenteras i tabellen nedan. Biverkningarna är listade efter MedDRA organsystemklass. Inom varje organsystem är biverkningarna rangordnade efter frekvens. Inom varje frekvensgrupp är biverkningarna presenterade efter fallande allvarlighetsgrad. Frekvenserna är definierade enligt följande: Mycket vanliga (≥1/10), Vanliga (≥1/100, <1/10), Mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).


Organsystemklass

Vanliga

≥ 1/100, < 1/10

Mindre vanliga

≥ 1/1 000,

< 1/100

Ingen känd frekvens

(kan inte beräknas från tillgängliga data)

Immunsystemet



– Överkänslighetsreaktioner inklusive anafylaxi

Centrala och perifera nervsystemet 



– Konvulsioner, i synnerhet vid felaktig användning (se avsnitt Kontraindikationer och Varningar och försiktighet)

Ögon 



– Synstörningar inklusive nedsatt färgseende

Blodkärl 



– Sjukdomskänsla med hypotoni, med eller utan medvetandeförlust (vanligen efter en alltför snabb intravenösinjektion, sällsynt efter oraladministrering)

– Arteriell eller venös embolism på något ställe

Magtarmkanalen 

–Diarré

–Kräkningar

–Illamående



Hud och subkutan vävnad 


–Allergisk dermatit


Överdosering

Inga fall av överdosering har rapporterats.

Tecken och symptom kan inkludera yrsel, huvudvärk, hypotoni och konvulsioner. Det har visats att konvulsioner tenderar att uppträda i högre frekvens vid ökad dos.

Understödjande behandling bör ges vid överdosering.



Farmakodynamik

Tranexamsyra utövar en blödningshämmande effekt på plasmins fibrinolytiska egenskaper.

Plasminogen bildas genom ett komplex där tranexamsyra ingår, tranexamsyra är kopplat till plasminogen när det omvandlas till plasmin.

Aktiviteten av tranexamsyra-plasmin-komplexet på fibrins aktivitet är lägre än aktiviteten från enbart fritt plasmin.


In vitro-studier har visat att höga doser av tranexamsyra minskar aktiviteten av komplexet.


Pediatrisk population


Hos barn äldre än 1 år 

En litteraturgenomgång identifierade 12 effektstudier för pediatriska hjärtoperationer som inkluderade  1 073 barn varav 631 hade fått tranexamsyra. De flesta var placebokontrollerade. Den undersökta populationen var heterogen i fråga om ålder, operationstyp och doseringsschema. Resultaten från studierna med tranexamsyra tyder på reducerad blodförlust och reducerat behov av blod vid hjärtoperation på barn under kardiopulmonal bypass (CPB) där det finns en hög risk för blödning, särskilt hos cyanotiska patienter eller patienter som genomgår upprepad operation. Det mest använda doseringsschemat syntes vara enligt följande: 

  • En första bolusdos om 10 mg/kg efter insättandet av anestesi och före hudsnittet.

  • Kontinuerliginfusion om 10 mg/kg/timme eller injektion i den grundläggande CPB-pumpen med en dos som anpassats vid CPB-proceduren, antingen med hänsyn till patientens vikt med en dos om 10 mg/kg eller till grundvolymen i CPB-pumpen, den sista injektionen om 10 mg/kg i slutet av CPB. 

Även om studien utfördes på mycket få patienter tyder de begränsade data som finns på att kontinuerliginfusion är att föredra, eftersom den terapeutiska plasmakoncentrationen då skulle upprätthållas under hela operationen.

Ingen specifik studie av dos-effekt eller av farmakokinetiken har utförts på barn.

Farmakokinetik

Absorption

Maximala plasmakoncentrationer av tranexamsyra erhålls snabbt efter en kort intravenösinfusion, varefter plasmakoncentrationerna minskar på ett multiexponentiellt sätt.


Distribution

Plasmaproteinbindning för tranexamsyra är cirka 3 % vid terapeutiska plasmanivåer och tycks helt förklaras av dess bindning till plasminogen. Tranexamsyra binder inte till serumalbumin. Den initiala distributionsvolymen är 9-12 liter.

Tranexamsyra passerar placenta. Efter administrering av en intravenösinjektion om 10 mg/kg till 12 gravida kvinnor uppgick koncentrationen av tranexamsyra i serum till mellan 10 och 53 μg/ml, medan den i blod från navelsträngen uppgick till mellan 4 och 31 μg/ml. Tranexamsyra diffunderar snabbt in i ledvätska och ledhinna. Efter administrering av en intravenösinjektion om 10 mg/kg till 17 patienter som genomgick knäoperation liknade koncentrationerna i ledvätskorna de som ses i motsvarande serumprover. Koncentrationen av tranexamsyra i ett antal andra vävnader är en bråkdel av den som observerades i blod (bröstmjölk en hundradel, cerebrospinalvätska en tiondel, kammarvatten en tiondel). Tranexamsyra har upptäckts i sperma där den hämmar den fibrinolytiska aktiviteten, dock utan att påverka spermamigrationen.


Eliminering

Utsöndras huvudsakligen som oförändrat läkemedel i urinen. Urinutsöndring via glomerulär filtration är den huvudsakliga elimineringsvägen. Njurclearance motsvarar plasmaclearance (110-116 ml/minut). Utsöndringen av tranexamsyra är cirka 90 % inom de första 24 timmarna efter en intravenösadministrering av 10 mg/kg kroppsvikt. Tranexamsyras elimineringshalveringstid är cirka 3 timmar.


Speciella populationer

Plasmakoncentrationerna ökar hos patienter med njursvikt.

Ingen specifik farmakokinetisk studie har genomförts på barn.

Prekliniska uppgifter

Baserat på prekliniska data från konventionella studier av säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, gentoxicitet, karcinogenicitet, reproduktionseffekter och effekter på utveckling, visades inga särskilda risker för människa.

Epileptogen aktivitet har observerats hos djur vid intratekal användning av tranexamsyra.

Innehåll

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

1 ml innehåller 100 mg tranexamsyra.

Varje 5 ml ampull innehåller 500 mg tranexamsyra.

Varje 10 ml ampull innehåller 1 000 mg tranexamsyra.


Förteckning över hjälpämnen

Vatten för injektionsvätskor.

Blandbarhet

Detta läkemedel får inte blandas med blod för transfusion eller med lösningar som innehåller penicillin.

Hantering, hållbarhet och förvaring

Hållbarhet

Öppnad förpackning: injektionsvätskan är endast avsedd för engångsbruk. Oanvänd injektionsvätska måste kasseras.

Kemisk och fysikalisk stabilitet har påvisats i 24 timmar vid 25 °C.


Ur mikrobiologisk synvinkel bör produkten användas omedelbart. Om den inte används omedelbart är förvaringstiden och förvaringsbetingelserna före administrering användarens ansvar.


Särskilda förvaringsanvisningar

Får ej frysas.


Särskilda anvisningar för destruktion

Cyklokapron injektionsvätska kan blandas med de flesta infusionsvätskor såsom elektrolytlösningar, kolhydratlösningar, aminosyralösningar och dextranlösningar. Heparin kan tillsättas till Cyklokapron injektionsvätska.


Cyklokapron injektionsvätska är endast avsett för engångsbruk. Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.


Förpackningsinformation

CYKLOKAPRON®
Injektionsvätska, lösning 100 mg/ml (Klar, färglös)
10 x 5 milliliter ampull (fri prissättning), EF
10 x 10 milliliter ampull (fri prissättning), EF